Efter 4 veckors tävlande, kan jag med glädje säga, vi är påväg hem. Vi började i Oslo, slutade i Kramfors. I Oslo blev det andra omgången i singel och kvart i dubbel. I Gjøvik blev det final i singel. I Kramfors vecka 1 blev det kvart i singel och semifinal i dubbel. I vecka 2 blev det kvart i singel och final i dubbel. Mitt spel har gått från sådär, sjukt bra, skitdåligt men idag på dubbel spelade jag så jäkla bra. Under två veckors tid i Kramfors har spelet varit värre än låten som vann Mello, då e det bannemej dåligt. Idag på dubbeln körde jag bara. Jag slappnade av och bara släppte loss, och det är alltid det som är problemet Caijsa. Jag sitter på kvällarna och undrar vad det som är fel på min forehand, backhand, serve, varför jag inte kan sätta bollen osv osv. Sen börjar jag tycka att jag är så dålig på tennis och bla bla bla. Det blir alltså bara sämre och sämre då jag intalar mig själv att jag är dålig, alltså spänner jag mig hela tiden när jag spelar och får ingen kontroll överhuvudtaget. Så fort jag bara glömmer det dåliga och går in och släpper loss så spelar jag drömtennis. Men jag fattar aldrig det, det ska ta hundra år innan jag inser problemet. Så ibland tror jag att jag är efterbliven påriktigt.
Men nu ska jag bestämma mig att alltid vara avslappnad, och ifall jag kommer här på bloggen och skriver att mitt spel är sämst. Säg till mig då.
Nu drar jag hem. Ha d gött.
Och tack Lisa att jag fick spela med dig. Good job.
